vizdas

Tog en promenad idag för jag tänkte att det skulle hjälpa mot det jobbiga. Mina promenader är viktiga för mig: lyssnar på musik, går automatiskt i takt till den och bara tittar på allt fint. Hade en himla bra promenad idag alltså. Det här kommer låta lite (ok, ganska mycket) disney-utopiskt, men blir så himla glad av att titta på träd, blommor, fåglar osv. När syrenerna fortfarande blommade kunde jag inte sluta titta på dem, min absoluta favoritblomma liksom, men nu när de inte blommar tittar jag på deras blad istället och blir glad. Speciellt en liten fågel som hoppade på en gräsmatta har fastnat som en klar bild på näthinnan och även en gammal man som jag från långt håll såg sitta i kvällssolen i sin trädgård gjorde intryck på mig. Det såg ut som det perfekta lugnet på något sätt.

Kom hem, tog en antiinflammatorisk tablett, åt jordgubbar med grädde och sen har jag mått mycket bättre, på riktigt liksom. Coolt.

Nu ska jag återgå till boken!

Nu skriver jag ett trist inlägg men då kanske de negativa tankarna kan får stanna just här: i inlägget.

Jag får ju betala för mina infall, som att börja dansa igen och testa att jogga. Trots att det är skonsam dans så kände jag mig så inflammerad i musklerna dagen efter första lektionen att jag gav efter och började ta mina antinflammatoriska tabletter jag fick på akuten förra sommaren. Har hemskt svårt för att ta mediciner över huvudtaget, undviker det så länge jag kan egentligen.

Vet inte hur jag ska beskriva värken bättre än att det känns inflammerat. Från foten, genom vaderna, knäna, låren, höften, in i magen, bröstet, genom armen uti fingrarna och genom nacken upp i huvudet. I halva kroppen, det växlar, ena dagen är det vänster sida, i bästa fall har jag en mellandag utan värk och sen vanligtvis höger sida och sen börjar det om igen. Vanligtvis är det "bara" spänt och gör ont i en eller några delar av kroppen åt gången, vilket gör mig trött, men det kan jag ta. Men när det är riktigt jobbigt är det som det var efter dansen: kan inte sitta still för då vill jag bara röra mig, typ springa iväg från värken men orkar inte röra mig hela tiden för då spänner jag mig för att på något annat sätt försöka fly värken, blir så stressad, spänd och rastlös och irriterad att jag börjar andas dåligt (med axlarna uppe vid öronen) och får svårt att somna. Värken orsakar massa stressreaktioner helt enkelt och jag som den känsliga person jag är har svårt att värja mig.

Så den dagen efter dansen glömmer jag gärna, för jag blir på så dåligt humör. Tror det är en anledning till att jag har svårt att svara på hur mycket och hur ofta jag har ont när jag blir frågad, förtränger det helt enkelt.

Men jag älskar dansen ändå. Innan förra lektionen förberedde jag mig med en tablett och sen tog jag en efteråt och visst hade jag den vanliga värken + träningsvärk sen (bra värk!) men inte den där hemska, extrema! Väljer att tro att kroppen vänjer sig och att jag lär mig slappna av under lektionen så att jag inte retar upp musklerna.

Jag sprang inte alls långt igår och slutade direkt när det kändes i knäna. Men det var på asfalt och lite backigt så nu idag har värken (den inflammerade) tilltagit mer och mer. Den är inte lika hemsk som efter första danspasset men det gör ändå väldigt ont alltså. Tabletten funkade inte för 5 öre och det krampar lite ibland. Vill inte sova för det är ett sånt projekt att somna. Sitter alltså vid datorn för distraktion, slippa tänka på att det gör ont. Eller slippa tänka överhuvudtaget.

Vill bara inte låtsas som att allting är perfekt hela tiden, men vill inte låta negativa tankar ta över heller. Så är det i alla fall, och jag lovar att jag jobbar så hårt för att fixa det här. Förutom att det gör ont så känner jag mig mycket starkare och sundare i kroppen än förut, rör mig mer och med glädje. Yogar, simmar, dansar, promenerar för att jag vill och inte längre för att jag borde. Det är ganska stort för mig.

I det stora hela är jag ganska stolt över mig men har ganska långt att gå fortfarande. Det är ju en mental härva som ligger bakom min stress och allt det onda, kropp och själ hänger ihop helt enkelt. Sakta men säkert helt enkelt.

---

Ps. det skrämmer mig nåt enormt att öppna mig så här. Men det är nog nyttigt.

Update: loggar in var femte minut, läser om och vill radera hela inlägget. Ångrar mig, loggar ut och så om igen. Nej nu får det stå till imorgon åtminstone.

♦ gå till biblioteket i den fina svenska sommarn som börjar återvända och låna böcker
♦ se om alla Star Wars-filmerna
♦ baka
♦ sova lite
♦ yoga
♦ äta av den nya glassen som står i frysen

Tror jag börjar med att sova faktiskt.



Baka nåt sånt här kanske? Det roligaste är ju att dekorera!

Kuuntelen Chisua nyt ennen nukkumaanmenoa. Täytyis oikeastaan jo olla nukkumassa, kun isä ja äiti ovat tulossa huomenna (!), meen lentokentälle vastaan.

Huvitti vaan kirjoitella vähän suomeks pitkästä aikaa. ♥

Vill bara visa stranden nedanför där jag bor, bilden är tagen nån timma sen. Det är sommar.

Om allt går som planerat kommer jag att couchsurfa för första gången på fredag! Spännande!

Mitt liv har gått i 180 på sistone, allting har varit jätteroligt, men nu känner jag att det är dags för en paus. Inte minst för allt plugg till fredag och även nästa vecka då vår kursansvariga från Sverige kommer. Och jag är i Aix och hälsar på (!!!!!) hela helgen och där tänker jag då inte plugga!

Kraaam

Hoppas ni haft en fin jul ni som läser! Uppdateringen har varit non-existent och ändå hänger ni kvar, tappert.

Tiden har gått himla fort sen jag kom hem. Välkomnad med snö var fint, den skulle gärna få komma tillbaka nu och gärna stanna i mer än en kväll. Firade jul med mamma, pappa, farfar och hans vårdbiträde, det var lugnt och fint. Och på juldagen var det middag med resten av pappas sida av släkten. Firade nyår på middag med kompisar jag inte sett på lääänge och sen med kompisar jag lärt känna i Nice, himla fint.

Sen dess har jag träffat massa vänner, köpt klippkort på simhallen, bytt Nice-lägenhet, tagit sönder glasen på mina glasögon (som nu är bytta, världen är väldigt skarp helt plötsligt), tagit blodprov, åkt väldigt mycket kommunalt och läst bok. Väldigt bra att ha bok med sig när tunnelbanan är sen eller när man är på bussen, men när jag läser Snabba Cash så blir jag lite paranoid. Jag åker ju liksom kring där boken utspelar sig och då känns det ganska nära, börjar liksom snegla på de som sitter i vagnen och tänker mig deras livshistorier. Kanske har någon en likadan historia som någon i boken? Sjukt tanke fast ändå inte alls.

Nu ska jag snart iväg igen och träffa Olivia i stan, vi ska bland annat in på Indiska, äntligen haha. Imorgon planerar jag att ta det så lugnt som det bara går, inte åka någonstans. Mycket passande på en röd dag. Det längsta jag tar mig är möjligtvis simhallen.

Ska försöka få upp en bild eller två och inte bara text! A+! (A plus tard = typ hörs senare)

Citat från Gilmore Girls... Tvek på om jag nånsin kommer att tröttna!

Kollade precis in min gamla o-offentliga blogg som jag hade i gymnasiet (det var en konstig känsla att bläddra igenom, känns som om det var tio år sen, men ändå inte) och hittade denna bild. Drygt två år sen, tagen här i Nice.



Tänk att jag pluggar här nu.

Hm vart kom alla besökare ifrån igår måntro? Vad spännande.

Försökte jättelänge att ladda upp en bild och sen tillslut när det gick kändes den inte intressant alls. Jag har ju varit så fruktansvärt oambitiös med att ta bilder. Imorgon ska jag dock på utflykt till Gorges du Verdon (vackra bergslandskap, är så taggad!) så då ska jag nog lyckas fota lite.

Idag är det bara plugg som gäller och det ska gå sjukt effektivt och bra har jag bestämt.

Och på söndag kommer klassen till mig på adventsfika! (Advent redan??) Woho

Redovisningen gick väl förövrigt bra förutom att den tog med sig all min energi igår. Måste. Sluta. Bli. Så. Nervös.

Nej nu är det bäst att jag promenerar mig till skolan som man säger på franska.

Tiden går så fort! Snart avlöser redovisningar, inlämningar och tentor varandra och sen är det hem och fira jul.

Jag måste ju hinna köpa julklappar, fixa med lägenhet, besöka lite museum och sånt som jag skjutit upp och massa annat! Men det löser sig.

Nu ska jag iväg till skolan och plugga himla effektivt tänkte jag. Ser så mycket framemot att fira jul hemma :)

Handla mat, plugga (var i så fall? på stranden? här? skolan?) eller ta en promenad och upptäcka mer av Nice? Dagens dilemma (eller lyxproblem snarare). Har redan haft lektion, litteratur på morgonen. Eftersom jag inte kan bestämma mig i alla fall, skriver jag här. Skriva brukar få ordning på tankarna.

Vet ni, när jag nyss gick ner och slängde soporna i soprummet och sen skulle kolla posten stod det en madame och stoppade in massa små lappar i postlådorna. När jag ska öppna min frågar hon om jag känner någon som vill hyra en lägenhet, möjligen en student kanske? "Ouuui... Peut-être, je suis étudiante alors..." (Ja... Kanske, jag är student...) svarar jag då lite dröjande. Och vi börjar prata och kommer fram till att hon pratat med dem på min skola här, de ska kolla på lägenheten imorgon (för studenternas skull), hon vill hyra ut den på en gång och vill jag komma och kolla på den?

Varför inte, tänkte jag. Den ligger alltså här i huset jag bor i, men i andra delen. Så vi går dit och den var väldigt fin och fräsch, med stort badrum och ugn och mikro i köket och allt. Den är dock tusenlappen (i kronor alltså) dyrare än min, och jag gillar ju var jag bor, så jag är inte intresserad. Men lovade vidarebefordra två av hennes lappar, ifall nån annan jag känner är det. Kul och prata med henne i alla fall och se en annan lägenhet i huset. Och franskan flöt på så bra så jag blev glad!

Posten kollade jag såklart aldrig. Bra där. Får göra det nu när jag... går och gör vad jag nu än kommer fram till.

Mitt hår är nästan svart förresten! Det var inte riktigt meningen, men jag är happy bird ändå. Mörkmörkbrunt.

Bonne journée à vous tous!