vizdas

Vet ni. När jag sitter här vid datorn, helt ensam, såhär på natten och precis har kommit hem ifrån en mysig kväll med klassen och har både nyttiga och roliga saker (tentaplugg på Colline du château - en kulle med panoramautsikt över Nice - samt utgång på kvällen) inplanerade imorgon känner jag mig fri. Tiden är liksom inget problem. Ibland, oftare än jag vill erkänna, är jag nämligen i det förlutna och ältar, ibland i framtiden och stressar och då springer tiden i från mig, ofta utan att ha spenderats så vettigt. Eller ja, den kunde åtminstone ha spenderats bättre.

Sådana här stunder känns som en slags frizon - min tid är min, jag spenderar den som jag vill just nu, i nuet och jag är nöjd. Det spelar ingen roll om jag bara sitter här, slösurfar eller gör lite på en inlämningsuppgift eftersom tiden och jag är goda vänner just nu. Känns mycket privilegierat och underbart fritt!

Bonne nuit :)